evebodin

Vaknar av Iphone signalens horribla alarm läte, och det innebär att klockan är 06.25. Fortfarande mosig i kroppen efter en månads arbete 12h om dagen utan någon vila, 8h sömn är helt klart för lite. Klär på mig gårdagens smutsiga och illaluktande kläder i brist på rena då tid för att tvätta är rena skämtet. Hästarna är utspridda i hagar över gården och dom är förmodligen lika hungriga som mig så utfodring av pellets och all annan skit dom ska ha innan jag själv kan bege mig till köket lagom till 07.00 då frukosten är serverad i köket. Scrambel eggs, toast, mjölk och flingor och dagens startskott är avfyrat! Mia packar i ordning kylväskan med lunch i form av burkmat, högar av frukt och till vår glada överraskning även cola ( rena lyxen ) medans jag kör ner lastbilen till höbalarna och börjar med traktorn lasta hö.. 20min senare är vi redo att åka till dagens destination "Comula". Vi är inne på 3:e dagen av märkning av nya kor som fötts under det senast året. De flesta är gjorda vid det här lagret men vi har ytterligare ca 400 kvar vilket vi hoppas kunna kämpa igenom under dagen! Förbereder vaccinet, påfyller sprayen mot ormar, desinfekterar verktygen och slår på gasen för att börja värma upp märknings verktygen. Nu är det enda som saknas kor.. Vi föser in boskapet i rätt hage där vi smidigt kan fösa vidare dom till de små "yardsen" för att få in dom i som gångtunnlar där de slutligen kommer fram till oss. Jenny föser fram första kon som är en stor ljusbrun försiktig tjej, så fort hon kommit in i "buren" stänger Jenny dörren bakom henne och jag stänger igen med en slags låsarm väggarna framåt runt hennes hals så hon står stilla. Eller ja stilla är att ta i, hoppar runt sparkar och försöker komma loss men inser snabbt att hon blir kvar här en stund. Så fort jag låst hennes hals klipper jag bort med en tång ett hjärta av hennes högra örsnibb, Jenny tar samtidigt märknings verktygen som vid det här lagret blivit så varma så det runda trycket med DR (dutton river - farmens namn) glöder och trycker snabbt med van hand på kons vänstra rumphalva där rök bildas med en vidrig lukt av bränt hår och hud. Nr 2 av märknings verktygen är en 3:à som står för att kon är född 2013. Mia vaccinerar kon och sprayar strax efter på en vätska som ska hålla ormar och farliga reptiler på avstånd. En minut senare och kon är redo att gå ut från hagarna ut i det vilda igen. Next up är en stor ståtlig kaxig svart tjur med tjocka stora horn. Samma visa igen, kommer in, låser huvudet, Jenny märker rumpan, jag klipper örat, Mia sprayar och vaccinerar. Denna gång eftersom det är en kille så sätter Mia i en klämma i läppen och Jenny en i rumpan och därefter slår på ström som går genom hans kropp så han står helt blickstilla. Vi får justera strömmen efter tjurens storlek såklart. Jenny börjar leta efter tjurens ståtliga bollar som hon snabbt hittar då dom är enorma och sätter med hjälp av ett verktyg på en liten stram gummi ring strax över kulorna och vips så är han kastrerad. Ringen stoppar blodflödet och om ca 1-2v ramlar lbollarna av. Förra året använde de skalpell till alla kastreringar men pga av bakterier och dylikt är detta alternativet mycket säkrare och bättre för tjurarna. Samtidigt som Jenny står lutad mot tjuren och letar kulor står jag öga mot öga och klipper hans horn. Blodet sprutar i tunna strålar över hela mig, varmt och kladdigt precis som i en fantastiskt dålig skräckfilm minus korna kanske. Mia får sig en skvätt även hon då hon sätter in en öron märkning i hans högra öra. Elen är av och han är nu kastrerad, vaccinerad, sprayad, klippta horn på ca 1,5-2 min. Även han är redo att gå! Varför vi klipper killarnas och inte tjejernas horn är för att tjejerna behöver dom för att skydda sina kalvar mot dingos. Dingos är hundar liknande till vargar, är mestadels rädda för människor och ger sig på smådjur som kalvar eller skadade kor och dylikt. Varför vi klipper killarnas horn är för de flesta av dom får stora problem med att dom växer in i deras käkar, ögon eller dylikt för när de blir långa kröker dom sig. Samt att när de slutligen efter x antal år ska gå till slakt så tar dom ej emot dom med horn då de fraktas via antingen båt, tåg eller lastbilar för de skadar varandra för mycket under vägen. Början av dagen är alltid seg att komma igång jag får ont i kroppen när jag klipper örat och hornen på dom och blir lätt illamående när blodet rinner på tok för fort för min smak. Men efter någon timme avtar det konstigt nog och man kommer väl in i någon slags "mode" när man jobbar. Det måste göras och det är så här det funkar, bara att bita ihop och göra det rätt och slätt! Vid 1 slaget tar vi ett break för lunch. Spaghetti i tomatsås bjuder dagens burk på, smakar sött och förjävligt men det slinker ner med litervis av vatten. 30 min senare drar vi igång igen och fortsätter i samma takt som tidigare. Runt 5 tiden börjar solen sakta gå neråt och vi tar den sista kon. Vi hann lyckligtvis med alla, och nu packar vi ihop alla redskap och rullar ut hö till boskapen för att sedan bege oss tillbaka till farmen. Kliver innanför dörren och river av skorna i samma stund jag kliver över tröskel, skönaste stunden på hela dagen. En efterlängtad dusch och all blod och smuts från dagen är ett minne blott. Ett sprut parfym, lite deo och lotion så är jag en helt ny människa! :) 19.30 samlas vi alla i köket igen och pratar kort om dagens händelser och maten serveras. Ris och köttgryta med grönsaker till middag, fantastiskt gott. Det är en av sakerna vi inte går tomhänta med här borta iallafall - god mat. Strax efter middag börjar alla krypa tillbaka till sitt då alla är exakt lika trötta och slitna så det är mer eller mindre sängen efter middag. Vid 21.00 är det många ggr av fallen släckt, tyst och sovande arbetare i huset. Det var ett litet utdrag om hur våra dagar här ute i outbacken i Australien kan se ut som. Med begränsad internet och telefon åtkomst kan jag inte uppdatera så pass mycket jag vill men ska skriva några rader i mellanåt :) Bilder hittar ni på Facebook! Ta hand om er så gör jag detsamma! Pussochkram <3