sånt jävla oflyyt..

Vad har jag i hela världens frid gjort för att förtjäna all dess otur som jag har dagarna in och ut! Helt sanslöst faktist.. Allt från att jag slår in tårna i bordsbenet till att jag tappar bort min mobil! Det är fanimej inte rättvist.. För alla er som känner mig vet ni mycket väl att ordet klumpig kan sammanfattas ganska bra med Evelina Bodin, & även ordet otur! Hur som helst lever jag efter 18 års olycka, som har innefattat brutna ben, många sydda stygn, kryckor, bandage i mängder samt en mängd blod, jamenvisst, välkommna till Evelina perfekta liv.. riight! Dagen till ära hade att erbjuda en borttappad telefon. Satt nämligen på tåget då jag efter 3h anlände till Gävle och hade väldigt bråttom för att hinna med nästa tåg som stod och väntade! I all hast, sprang jag dit & satte mig till rätta, överlycklig att jag hunnit dit i tid, då jag skulle ringa hem för att berätta att allt gått bra.. jomen visst, ett litet problem bara! Min telefon låg kvar på det förra tåget, så där satt jag & kände mig handikappad som inte kunde kommunicera med världen! Efter många om och men på tåget kom jag över en gammal kärrings telefon som var sur som om hon inväntade döden med minuter. Ringde hem och fick förklara allt för min kära mor som otroligt nog inte var förvånad för fem öre, och som i sin tur fick ringa vidare till Tågkompaniet.. Mycket väl som jag trott, låg mobilen kvar i tåget, men den skulle lämnas av i Örebro imorgon! Så jag är alltså för tillfället mobillös!

Men här sitter man numera i Kramfors med endast 23 minusgrader och förväntas ska vara glad? Johra, klart jag är glad, för jag ska få träffa alla goa kompisar, men vafan.. 23 är väl ändå att ta i! Bara att knäppa overallen och på med vinterkängorna!


Bild från förra vintern då vi va ett gäng som tog en skoterdag! : )

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0